B054: Dankness IPA – IPA

Dankness kanske ni undrar? Det är naturligtvis humlen som åsyftas. Tyvärr finns det inget bra sätt att beskriva karaktären på en ”dank” humle på svenska. Den är liksom gräsig på ett majadoftande vis, hartsig, jordig, jolmig, en mättad humlekaraktär som liksom sveper in IPAn i en grön dimma. Inte alls som alla tropiska frukter kreationer som är så populära nu för ti’n. Tanken med den här IPAn var att tillfredsställa det uppdämda behov jag har av just en sådan bira. I övrigt finns det inte mycket att säga om receptet. Jag ville inte ha en stram slutprodukt, så jag öste på med munchenermalt och dextrinmalt för att få lite understöd.

Noteringar

171028 Bryggdag. Högst spontant, som det brukar vara nu för tiden. Receptet formulerades högst skissartat, on-the go. Mäskade länge medan barnen nattades, kanske 2 timmar. Mäsktemp var 68 grader om jag inte minns fel. La lite extra tid på lakningen, fick hyfsat fin vört. Inga hydrometer-prov överhuvudtaget idag, så dålig koll på effektiviteten. 24 liter i kokgrytan och det kokade bort närmare 6 liter. Delade satsen i två mindre hinkar, pitchade ett paket torrjäst i respektive hink. Ingen syresättning.

171029 Jäsningen är igång med full vigör.

171102 Torrhumlade. Jäsningen till synes klar.

171105 Flyttade till fat, kanske 16 liter kvar efter torrhumling. Skakade i lite kolsyra.

171108 Provsmakning, inte helt utan problem. Humlerester kleggade igen stigarrör, slang och kran. Rubbet fick demonteras och rengöras. Bytte till ett kortare stigarör så jag slapp tappa från botten. Viss oxideringsrisk med allt meck. Fick praktiskt taget bända loss stigarröret.

Som vanligt efter så kort tid smakar det ofärdigt. Ölen har inte riktigt ”satt sig” än. Ingen humlebränna men en syrlighet och en jästighet som är ett återkommande tema för mig känns det som. Det brukar ge sig med tiden (hoppas jag). Dålig punch i humlen. Hopplöst att få tag i bra humle faktiskt. Börjar ge upp IPA som stil snart. Och nej, det hjälper inte att slänga i mer humle.

171202 Drack den här igår och märkte i samma veva att jag haft ett kolsyreläckage. Har förmodligen kommit in en del syre vilket märktes på ölen. Mörkare kulör och ett sting av oxidering. Tråkigt. Njae, det här blev inte någon minnesvärd öl. Så mycket IPA som man har bryggt och att man ännu inte kan bemästra stilen. Smakar ”hembryggt” på nått sätt. Jag får börja överväga vilka moment som kan förändras. Kanske ska börja med förkultivering av jäst på allvar igen, men sällan jag har tiden eller ork för det. Längre lakning? Byte av jäskärl till glas eller stål? Högre beska? Stramare maltprofil? Alla förslag ovan? Dåligt skum har det varit på sistone också…