B066: MSCCC IPA – Dubbel IPA

Så, då var det dags igen. Det var ett bra tag sedan det hände nått på bryggfronten. Men jag fortsätter väl där jag slutade, jakten en humlemättad gräs-fruktig skapelse som jag med stolthet i rösten kan proklamera att vara det bästa jag bryggt i genren.

“Nytt” denna gång är att det bara är basmalt och dextrinmalt i maltnotan, bort med karamellmalten alltså. Nytt är också mängden malt där jag hoppas på att slutprodukten ligger över 7% för fyllighetens skull. Jag har det senaste mer och mer kommit att uppskatta de lite starkare versionerna av IPA.

Det jag egentligen vill testa i den här satsen är själva torrhumlingsförfarandet. Jag tänker mig att jag ska torrhumla direkt i fatet och att humlen sedan kommer ligga kvar där under hela serveringstiden. För att inte klogga igen stigarröret totalt kommer jag sätta ett filter på det och dessutom ha ett kortare stigarrör, vi hoppas att det fungerar. Vän av ordning kanske då undrar om det inte blir “gräsigt” att ha humlen i kontakt med ölet under så lång tid? Inte nödvändigtvis. Det som man ofta refererar till som gräsigt är polyfenoler som bidrar till den upplevda beskan i ölet. Såhär skriver Scott Janish i sin bok The New IPA:

Although also impact other hop compounds, one method to try and minimize polyphenol bitterness from dry hopping (other than running the beer through a centrifuge) is to dry hop while the yeast is active. Polyphenols can interact with yeast and drop out of solution when yeast flocculates, which should, in turn, reduce overall polyphenol content

Att torrhumla när jästen är aktiv kan alltså minska risken för att få en alltför aggressiv beska från polyfenoler (humlen). Ponera att man då tillsätter en sockerlag i fatet i samband med att tappar över från jäskärlet. Det kommer inte bara att minska risken för oxidering utan också minska risken för hög polyfenolisk beska.

Kommer det tillföra en bättre arom till ölet? Jag hoppas ju det. Inte för att en längre kontakttid leder till en bättre arom, tvärtom finns det studier som visar att mättnadspunkten nås redan efter nått dygn eller kortare tid. Men det jag vill åstadkomma är att inte introducera mer syre eller riskera att vädra bort alla fina aromer i och med en flytt av ölet. Detta slipper jag om jag bara låter humlen ligga kvar i fatet.

Läsare av bloggen kanske också kommer ihåg att jag har en förkärlek för “dank” IPA. Denna gång testar jag därför en humle-potpurri med fem olika sorter i torrhumlingen, därav av namnet på kreationen Mosaic-Simcoe-Citra-Columbus-Chinook. Flera av dessa, i synnerhet Columbus, ska ge en gräsig-tallig karaktär.

NOTERINGAR

200413 Bryggdag. Bryggverket fungerar inte riktigt som jag tänkt, blir nog att bygga om det till en tvåkärlavariant med falskbotten i ena kärlet istället för en single vessel E-BIAB. Pumpen som återcirkulerar vörten under mäskningen suger i den i ventilhålet, oavsett hastighet på pumpen. I övrigt gick bryggdagen ungefär som planerat. Mäsk pH 5.2 enligt strips. Blev endast 17 liter i jäskärlet mot förväntade 20. OG blev 1.074 ungefär som planerat, så jag lät bli att korrigera upp med vatten. Dålig effektivitet med andra ord. Två påsar S-04. Jästemp 17 grader.