B019: Anabasis – Barley wine

Det första öl som marknadsfördes som Barley Wine var Bass No. 1 Ale omkring år 1900. Termen ”barley wine” hade använts tidigare i andra sammanhang, bland annat i översättningar av Xenofons Anabasis (men det kan då ha rört sig om vanligt vin med kokt korn i). / The holy Wikipedia

Jag har länge varit sugen på att göra ett kornvin men annat har kommit emellan. Efter en inventering i maltförrådet kunde jag dock konstatera att jag faktiskt hade alla ingredienser som behövs till just den här stilen, samtidigt behövde rensa lite i förrådet. Receptet kanske blev lite onödigt komplicerat men det här var lite av en skåprensare, både vad gällde malt och humle. Med tidigare erfarenheter i bagaget av starka öl så visste jag redan vid receptformuleringen att min mäsktunna inte skulle räcka till. Därför skalade jag ner receptet till 12 liter istället för normala 20 liter. Jag anade också att effektiviteten skulle bli lidande och så blev det också, om än inte lika dåligt som för Snömannen.

Barley wines, eller kornvin, i allmänhet är på många sätt en förvuxen dubbel IPA men den är både starkare och större. I SHBFs typdefintioner står det att man knappt ska använda något lakvatten till ett barley wine men det ställer jag mig frågan till, vad är meningen med det? Om meningen är att få en alkoholstark öl kan man lika gärna koka den längre för extra karamellisering. Restsötman är hög och den tjänar ofta på att lagras ett slag. Personligen har jag tänkt den här satsen som en höst- och vintervärmare som får stå till sig ett tag.

Nåväl, receptet utgörs lite av vad jag hade hemma. Pilsnermalt som grund, Maris otter för lite nötighet, munchener för maltigheten och naturligtvis karamellmalt för restsötmans och färgens skull. Högalfahumle för beska och resten av förpackningarna sent i koket. Arombidraget kommer vara försvinnande litet efter ett halvårs lagring.

UPPDATERINGAR

160213 Jag har druckit den här några gånger under det år som gått. De första månaderna ingen kolsyra, inget skum och lite spretig. Nu, äntligen, har den gått ihop och är mer balanserad. Till och med kolsyran har kikat fram. Perfekt beska och fortfarande en hel del humle i smak. God, men man får vänta ut den!